Analys av elevtexter

Inför nästa veckas seminarium har vi som uppgift att undersöka olika metoder och modeller för analys av elevtexter. Den första boken vi blivit tilldelade att jobba med är denna:

 

 

 

 

Totalt är det fyra elevtexter som ska analyseras med hjälp av författarnas kommentarer. Uppgiften är en gruppuppgift och eftersom vi är fyra studenter i vår grupp har vi fått en text var att analysera. Jag har blivit tilldelad att analysera texten Hej Olle som är skriven av en flicka i årskurs 1. 

 

Jag gillade verkligen den här uppgiften. För att kunna presentera analysen för mina studiekamrater punktade jag upp nyckelord som jag tyckte var mest väsentliga i författarnas analys. Sedan kommenterade jag med egna frågor och strök under det som fick mig att fundera. Exempelvis pratar författarna om att elever inte ska kunna stava ord med dubbelteckning av konsonanter förrän i årskurs 3. Det får mig att undra hur jag ska veta vad som förväntas av mina elever i vilken årskurs? Står det några regler i en bok? (I så fall, vilken?) Är det något jag kommer att lära mig av erfarenhet? Det som får mig att fundera är rädslan av att ställa för stora eller för små krav på mina framtida elever.  

 

 

 

 

Nästa uppgift vi har inför seminariet är enskild men handlar också om att analysera elevtexter. Vi ska läsa ett kapitel ur boken Funktionell analys och sedan motivera och ta ställning för hur jag ser att jag som lärare kommer att använda en speciell metod kallad SFG i analys av elevtexter. Vi ska också svara på om det är önskvärt för lärare i åk F-3 att vara bekant med teorier som SFG.      

 

 

 

Resultatet blev detta:

 

 

Från att ha förstått det mesta av analysen i första boken stod jag nu inför ett kapitel som inte alls kändes relevant för mig. Det var svårt och kändes främmande och jag var direkt tvungen att vända mig till vår facebookgrupp för att höra om det bara var jag. Väldigt få hade börjat läsa men jag fick medhåll från en annan tjej att det var svårt att förstå hur denna teori egentligen kan användas.

När jag inte förstår saker och ting blir jag omedelbart väldigt frustrerad. Jag tvivlar på mig själv och tror alltid att det bara är jag som är trög och inte fattar. Sedan blir jag fundersam och börjar tro att det kanske är någon slags kuggfråga? Eller förväntas vi verkligen förstå vad författaren menar? Känslorna blir ett virrvarr och jag växlar mellan att vara arg, ledsen, frustrerad och likgiltig om saken. Förhoppningsvis kanske vi kan hjälpa varandra att förstå bättre när alla haft tid att läsa kapitlet. Än så länge ser mitt ställningstagande ut såhär:

Jag har svår att se mig själv använda teorin om SFG eftersom jag inte förstår den. För att få ett bättre grepp om den skulle jag behöva få den förklarad på en nivå som är lite mer basic. Jag förstår syftet med teorin, att undersöka elevers språkresurser när de anpassar skrivandet efter olika mottagare, syften och mål, men själva analysen känns svår och jag hittar många ord jag inte förstår eller kan relatera till. En fråga som uppstår är: varför ska jag använda mig av denna metod och hur ofta skulle jag egentligen ha tid att göra det? Hur ofta är nödvändigt? Jag gillar Josefssons, Melins och Olivs textanalyser bättre. De är lätta att förstå och känns intressant och aktuellt för mig som lärare att veta och kunna. Det är klart att det är önskvärt att lärare i åk F-3 är bekant med teorin, jag önskar t.o.m. att jag vore lite mer bekant med den. Att känna till, kunna jämföra och ta till olika metoder är väldigt värdefullt.

To be continued helt enkelt. Jag hoppas verkligen att jag kan få rätsida på det här.

Vad krävs för en god skrivutveckling?

Den här veckan har vi som uppgift att argumentera för minst 5 ståndpunkter som krävs för att elever ska få en god skrivutveckling. Eftersom jag jobbade en del förra veckan och eftersom jag ska jobba även denna vecka så passade jag på att skriva i helgen när sambo och bonusbarn var evakuerade från huset.

 

I mitt arbete valde jag dessa ståndpunkter som underlag för min argumentation:

• Det krävs en lustfylld och uppmuntrande miljö där eleverna omgivs av text i form av tavlor, skyltar och böcker.
• Det är viktigt att stötta elevernas muntliga berättande. Ju mer de får öva på att berätta muntligt desto bättre kommer de bli på att berätta skriftligt.
• Skrivandet måste ha ett syfte och syftet bör inte bara bejakas i ämnet svenska utan i alla skolans ämnen när skrivande sker.
• Det är viktigt att eleverna får uppleva förebilder och mönster för centrala texttyper.
• Det krävs ett gott ordförråd, då får eleverna större tillgång av ord vid författande av texter. Ordförrådet frodas genom att tala, lyssna, samtala, läsa och skriva. Både individuellt och gemensamt.  
• Eleverna behöver öva och utveckla förmågor som är: morfologisk (ordens struktur och böjningsformer), syntaktisk (ordningsföljd och dess betydelse) och pragmatisk (använda språket i olika sammanhang och för olika mottagare).
  
  Idag har jag kurat ner mig i soffan med tända ljus, kurslitteratur och en filt. Snön fullständigt vräker ner utanför fönstret och det blåser nästan storm. Jag är glad att få vara inomhus. Detta blogginlägg blev en liten paus i läsandet men nu är det dags att återgå till böckerna igen.

 

Låt varje barn utgå från sin förmåga

Första kursveckan börjar gå mot sitt slut och jag trivs verkligen såå bra i den här kursen. Vi har bland annat fått undersöka texter som vi själva eller våra barn författat från 1-10 år. Jag rotade fram mina gamla dagböcker och hittade en hel hög med anteckningar från förskoleklass ända upp till högstadiet. Det blir ett helt annat perspektiv på lärandet när man läser om olika teorier i kurslitteraturen och sedan kan man jämföra dessa teorier med det man själv en gång skrev i årskurs 1. Jätteintressant att se hur mina anteckningar följer den utveckling som det står om i böckerna.

 

Jag blev dessutom väldigt nostalgisk när jag läste texterna från min högstadietid. Flera utav dem är början på något som skulle kunna bli väldigt tilltalande ungdomsböcker. Vet att jag drömde om att bli författare en gång i tiden, att jag alltid haft ett stort intresse för ungdomsböcker och att få känna igen mig i dem omtumlande känslor man går igenom i tonåren. Men den drömmen har jag inte lagt på hyllan riktigt än, inte efter att ha läst igenom mina gamla anteckningar. Tänk att både få leda, lära, skriva och författa. Ja, varför inte? Det rycker i författarnerven.
Note to self: Du vill bli lärare och författare. Do it!

 

Här kommer en hel drös med bilder från mina dagboksanteckningar:

 

6 år

7 år

 

8 år

9 år

10 år

 

Vi har även fått undersöka LGR 11 och försöka upptäcka vad likheterna och skillnaderna mellan kursplanen i svenska och kursplanen i svenska som andraspråk är. Jag vet att jag först blev väldigt förvånad över hur lika de var, men efter noga undersökande kunde jag ändå konstatera att det fanns vissa saker som gjorde att det blev en markant skillnad. Bland annat ska elever med svenska som andraspråk ha "ett grundläggande ordförråd" medan det i kursplanen i svenska redan förväntas av eleverna och inte ens nämns. Förväntas eleverna då ha mer än ett grundläggande ordförråd?  

 

Som blivande lärare blev jag även väldigt lättad av att läsa denna formulering i svenska som andraspråk: "undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera på svenska utifrån sin kunskapsnivå, utan att ställa för tidiga krav på språklig korrekthet". Pjuuh! För det vore ju faktiskt himla konstigt att vi skulle förvänta oss samma sak av elever som inte har samma språkliga förutsättningar. Cred till skolverket.

 

 

Så här upptäcker man skillnader i LGR, markeringspennor!

 

 

Det blir ett långt inlägg, som vanligt! Men jag kan verkligen inte dölja min entusiasm till den här kursen och ämnet svenska överhuvudtaget. Jag tycker det är så kul. Vad som är skönt med denna kurs är att mycket av det vi läser har vi läst förut när vi jobbat med läsutveckling och läsundervisning i tidigare kurser. Läs- och skrivinlärning går liksom hand i hand.

 

Jag vill personligen påstå att jag själv utvecklade min skrivning genom att läsa mycket när jag var yngre. Jag läste, blev inspirerad och författade egna texter ända från låg- till högstadiet. Medan Casper, min bonusson, kämpade länge och väl med att tycka läsning är roligt. Men i hela förskoleklass och årskurs 1 kom han varje dag hem med serier, böcker och berättelser som han själv författat och skrivit. Han skrev sig till sin läsning och idag både skriver och läser han väldigt bra för att gå i årskurs 2. Det är så skönt att känna att inget sätt är "rätt" eller "fel" utan att rätt sätt beror på vem man är. Med de orden sagda vill jag avsluta med ett citat från boken Läs- och skrivundervisning författad av Elisabeth Berg:

 

En del barn är t.ex. betydligt duktigare på att uttrycka sig i bild eller rörelse än i ord. Låt varje barn utgå från sin förmåga. Låt dem alla känna att just deras gåvor duger och behövs i skolans värld, en värld, som annars lätt domineras av läs- och skrivundervisning.   

Det nödvändiga skrivandet

2014-01-23

Ända från födseln är vi som människor en del av sammanhang som inte bara är våra utan i hög grad också andras. Vi lyssnar och lär och tar efter andras språk och handlingar, språk och handlingar som ofta har ärvts genom hundratals år men som samtidigt alltid är i förändring. Också vi bidrar till förändringsprocessen. Också vårt språk, våra handlingar, ja själva vår existens är med om att forma och prägla den värld eller de världar vi ingår i.

Texten är tagen ut boken Det nödvändiga skrivandet och författaren till just detta stycke heter Jon Smidt. Vi läser just nu kursen Svenska 2a - skrivande, skrivundervisning och skrivutveckling för grundlärare F-3 och detta var ett stycke som jag kände direkt skulle få inleda mitt första inlägg i min blogg om mitt eget lärande. Jag fastnade för Smidts sätt att uttrycka sig om språket som något som ärvs från generation till generation men som trots det alltid är i förändring. Vi utvecklas och tar del av nya lärdomar och kunskaper. Det är en viktig egenskap för en blivande lärare, att alltid vara öppen för förändringar. Jag gillar också hur Smidt framställer skrivande som något kulturellt, att skrivande faktiskt fyller en enormt social funktion.

"Skrivhjulet" från samma kapitel

 

 

En annan sak som Smidt talar om är det faktum att lärare behöver mer kunskap om skrivande med olika syften och olika ämnen. För mig är det självklart att skrivande inte bara kan utvecklas i ämnet svenska utan även i t.ex. NO när man skriver en labbrapport. Men det verkar inte alltid ha varit så självklart. Att skrivande ska ha ett syfte har inte heller alltid varit självklart om man t.ex. ser tillbaka på den tiden när skriva fint var ett ämne i skolan, att man skrev ord och texter med det enda syftet att bokstäverna skulle ha en fin form. Själva innehållet i texten eller betydelsen på orden var inte intressant. Jag blir ledsen när jag tänker på det men samtidigt glad att vi inte längre befinner oss där.

 

Boken Det nödvändiga skrivandet står verkligen på tapeten idag. Jag har ägnat hela morgonen till att läsa den och jag skulle kunna hitta otaligt många saker att diskutera här med mig själv i bloggen. Men innan jag rundar av mitt första blogginlägg vill jag prata om ett nytt begrepp som jag stötte på i ett kapitel skrivet av Caroline Liberg, hon talade om in- och ut-texter som jag aldrig tidigare hört talats om:

 

In-texter är stöd för att pröva sig fram, jämföra och konstratera olika möjligheter. De kan också vara stöd för att skriva mer fylliga ut-texter. Ut-texterna i sin tur utgör en form av slutprodukter där man ska visa upp för en bredare publik vad man lärt sig så långt som man kommit i sin läroprocess.

 

Jag vet egentligen inte riktigt varför jag fastnade för de här begreppen, kanske beror det på att jag aldrig hört dem förut eller det faktum att jag kan se mig själv använda det här aktivt bland mina framtida elever. Tänk att kunna använda begreppen in- och ut-texter bland eleverna och de vet precis vad som förväntas av dem. Att in-texter är en möjlighet för dem att pröva och utvecklas medan ut-texterna behöver vara ett favoritplock från in-texterna. Jag gillar idén och jag vill veta mer. Själva begreppen in- och ut-texter är inte särskilt komplicerade i sig, de är inte svåra att uttala och syftet med dem är inte särskilt svårt att förstå. Det jag ser framför mig är att införa detta i en klass redan i ung ålder, då författandet av texter har börjat ta fart. Tänk vilken fördel de kan ha av det i sitt textförfattande när de blir äldre. Det tåls att tänkas på.

 

 

Nedkurad i soffan med te, filt och bok.

 



Killivippen befolkningen!
Over and out.