Låt varje barn utgå från sin förmåga

Första kursveckan börjar gå mot sitt slut och jag trivs verkligen såå bra i den här kursen. Vi har bland annat fått undersöka texter som vi själva eller våra barn författat från 1-10 år. Jag rotade fram mina gamla dagböcker och hittade en hel hög med anteckningar från förskoleklass ända upp till högstadiet. Det blir ett helt annat perspektiv på lärandet när man läser om olika teorier i kurslitteraturen och sedan kan man jämföra dessa teorier med det man själv en gång skrev i årskurs 1. Jätteintressant att se hur mina anteckningar följer den utveckling som det står om i böckerna.

 

Jag blev dessutom väldigt nostalgisk när jag läste texterna från min högstadietid. Flera utav dem är början på något som skulle kunna bli väldigt tilltalande ungdomsböcker. Vet att jag drömde om att bli författare en gång i tiden, att jag alltid haft ett stort intresse för ungdomsböcker och att få känna igen mig i dem omtumlande känslor man går igenom i tonåren. Men den drömmen har jag inte lagt på hyllan riktigt än, inte efter att ha läst igenom mina gamla anteckningar. Tänk att både få leda, lära, skriva och författa. Ja, varför inte? Det rycker i författarnerven.
Note to self: Du vill bli lärare och författare. Do it!

 

Här kommer en hel drös med bilder från mina dagboksanteckningar:

 

6 år

7 år

 

8 år

9 år

10 år

 

Vi har även fått undersöka LGR 11 och försöka upptäcka vad likheterna och skillnaderna mellan kursplanen i svenska och kursplanen i svenska som andraspråk är. Jag vet att jag först blev väldigt förvånad över hur lika de var, men efter noga undersökande kunde jag ändå konstatera att det fanns vissa saker som gjorde att det blev en markant skillnad. Bland annat ska elever med svenska som andraspråk ha "ett grundläggande ordförråd" medan det i kursplanen i svenska redan förväntas av eleverna och inte ens nämns. Förväntas eleverna då ha mer än ett grundläggande ordförråd?  

 

Som blivande lärare blev jag även väldigt lättad av att läsa denna formulering i svenska som andraspråk: "undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera på svenska utifrån sin kunskapsnivå, utan att ställa för tidiga krav på språklig korrekthet". Pjuuh! För det vore ju faktiskt himla konstigt att vi skulle förvänta oss samma sak av elever som inte har samma språkliga förutsättningar. Cred till skolverket.

 

 

Så här upptäcker man skillnader i LGR, markeringspennor!

 

 

Det blir ett långt inlägg, som vanligt! Men jag kan verkligen inte dölja min entusiasm till den här kursen och ämnet svenska överhuvudtaget. Jag tycker det är så kul. Vad som är skönt med denna kurs är att mycket av det vi läser har vi läst förut när vi jobbat med läsutveckling och läsundervisning i tidigare kurser. Läs- och skrivinlärning går liksom hand i hand.

 

Jag vill personligen påstå att jag själv utvecklade min skrivning genom att läsa mycket när jag var yngre. Jag läste, blev inspirerad och författade egna texter ända från låg- till högstadiet. Medan Casper, min bonusson, kämpade länge och väl med att tycka läsning är roligt. Men i hela förskoleklass och årskurs 1 kom han varje dag hem med serier, böcker och berättelser som han själv författat och skrivit. Han skrev sig till sin läsning och idag både skriver och läser han väldigt bra för att gå i årskurs 2. Det är så skönt att känna att inget sätt är "rätt" eller "fel" utan att rätt sätt beror på vem man är. Med de orden sagda vill jag avsluta med ett citat från boken Läs- och skrivundervisning författad av Elisabeth Berg:

 

En del barn är t.ex. betydligt duktigare på att uttrycka sig i bild eller rörelse än i ord. Låt varje barn utgå från sin förmåga. Låt dem alla känna att just deras gåvor duger och behövs i skolans värld, en värld, som annars lätt domineras av läs- och skrivundervisning.