Ända från födseln är vi som människor en del av sammanhang som inte bara är våra utan i hög grad också andras. Vi lyssnar och lär och tar efter andras språk och handlingar, språk och handlingar som ofta har ärvts genom hundratals år men som samtidigt alltid är i förändring. Också vi bidrar till förändringsprocessen. Också vårt språk, våra handlingar, ja själva vår existens är med om att forma och prägla den värld eller de världar vi ingår i.
Texten är tagen ut boken Det nödvändiga skrivandet och författaren till just detta stycke heter Jon Smidt. Vi läser just nu kursen Svenska 2a - skrivande, skrivundervisning och skrivutveckling för grundlärare F-3 och detta var ett stycke som jag kände direkt skulle få inleda mitt första inlägg i min blogg om mitt eget lärande. Jag fastnade för Smidts sätt att uttrycka sig om språket som något som ärvs från generation till generation men som trots det alltid är i förändring. Vi utvecklas och tar del av nya lärdomar och kunskaper. Det är en viktig egenskap för en blivande lärare, att alltid vara öppen för förändringar. Jag gillar också hur Smidt framställer skrivande som något kulturellt, att skrivande faktiskt fyller en enormt social funktion.
"Skrivhjulet" från samma kapitel
En annan sak som Smidt talar om är det faktum att lärare behöver mer kunskap om skrivande med olika syften och olika ämnen. För mig är det självklart att skrivande inte bara kan utvecklas i ämnet svenska utan även i t.ex. NO när man skriver en labbrapport. Men det verkar inte alltid ha varit så självklart. Att skrivande ska ha ett syfte har inte heller alltid varit självklart om man t.ex. ser tillbaka på den tiden när skriva fint var ett ämne i skolan, att man skrev ord och texter med det enda syftet att bokstäverna skulle ha en fin form. Själva innehållet i texten eller betydelsen på orden var inte intressant. Jag blir ledsen när jag tänker på det men samtidigt glad att vi inte längre befinner oss där.
Boken Det nödvändiga skrivandet står verkligen på tapeten idag. Jag har ägnat hela morgonen till att läsa den och jag skulle kunna hitta otaligt många saker att diskutera här med mig själv i bloggen. Men innan jag rundar av mitt första blogginlägg vill jag prata om ett nytt begrepp som jag stötte på i ett kapitel skrivet av Caroline Liberg, hon talade om in- och ut-texter som jag aldrig tidigare hört talats om:
In-texter är stöd för att pröva sig fram, jämföra och konstratera olika möjligheter. De kan också vara stöd för att skriva mer fylliga ut-texter. Ut-texterna i sin tur utgör en form av slutprodukter där man ska visa upp för en bredare publik vad man lärt sig så långt som man kommit i sin läroprocess.
Jag vet egentligen inte riktigt varför jag fastnade för de här begreppen, kanske beror det på att jag aldrig hört dem förut eller det faktum att jag kan se mig själv använda det här aktivt bland mina framtida elever. Tänk att kunna använda begreppen in- och ut-texter bland eleverna och de vet precis vad som förväntas av dem. Att in-texter är en möjlighet för dem att pröva och utvecklas medan ut-texterna behöver vara ett favoritplock från in-texterna. Jag gillar idén och jag vill veta mer. Själva begreppen in- och ut-texter är inte särskilt komplicerade i sig, de är inte svåra att uttala och syftet med dem är inte särskilt svårt att förstå. Det jag ser framför mig är att införa detta i en klass redan i ung ålder, då författandet av texter har börjat ta fart. Tänk vilken fördel de kan ha av det i sitt textförfattande när de blir äldre. Det tåls att tänkas på.
Nedkurad i soffan med te, filt och bok.
Killivippen befolkningen! Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar