Det visade sig att jag lagt alldeles för stort fokus på själva metoden och allt snack om en väldigt djupgående grammatik som jag inte förstod något av. Anja förklarade i varje fall att det som författaren huvudsakligen ville uttrycka är hur olika elevers textproducerande kan se ut beroende på mottagaren. Är det endast läraren som ska läsa insändaren som eleverna jobbat med eller ska insändaren även skickas in till tidningen och på så sätt få en större "publik" och bedömas av fler än bara läraren? Beroende på situation kan resultatet se väldigt olika ut.
Lustigt att jag inte lyckades förstå det egentligen, med tanke på att det var exakt det vi pratade om i vår studiegrupp. Vi valde att analysera och jämföra två texter istället för en, just för att texterna var skrivna av elever i samma årskurs men mottagarna och uppgifterna var olika. Den ena texten var "sämre" än den andra men vi diskuterade att den sämre uppgiften inte var frivillig, den skulle bedömas och uppgiften var säkerligen tidsbegränsad. Den något bättre skrivna uppgiften var ett brev som inte skulle bedömas, som flickan skrev frivilligt och som hon dessutom säkert haft obegränsat med tid att formulera eftersom hon skrev under sitt sommarlov.
Hur som helst var det skönt att få rätsida på Yassins kapitel. Vi diskuterade också hur nyttigt det är för oss att uppmärksamma, studera och pröva olika typer av analysmodeller. Egentligen kan väl ingen säga vad som är rätt eller fel metod att använda utan vi måste se vår nyfunna kunskap kring metoderna som ett verktyg som vi kan använda oss av som färdiga lärare. Varje lärare använder det verktyg som passar klassen, eleverna och individen bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar