Nu är det många tankar som snurrar i skallen. Vi är inne på sista kursveckan och samtidigt som man ska försöka avsluta denna kurs är det dags att börja förbereda sig inför nästa.
I fredags hade vi hur som helst seminarium där vi redovisade vår fältdag och de undersökningar och observationer vi gjorde då. Det var toppen att få redovisa sina erfarenheter och lyfta de frågor som uppstod efter fältdagen. Jag lyfte frågan angående pojken i min undersökning, hur jag kunde hjälpa honom vidare i sin skrivutveckling. Pojken som jag observerade hade egentligen inga problem att prestera i skolan och han tycker att det är kul och skriva. Men han har svårt att koncentrera sig och det går extremt långsamt för honom. Han verkar ha ett bristande ordförråd och vet inte riktigt hur han ska uttrycka sig. Han har blivit erbjuden att skriva på datorn men vill hellre skriva för hand.
Vi diskuterade att pojken kanske var i behov av en assistent som kan se till att han koncentrerar sig på sina uppgifter. Fast jag vet inte hur vanligt det är nuförtiden, att man har en assistent till en enda elev. Känns inte som att det existerar längre, jag har bara sett det ett fåtal gånger bland unga barn med diabetes. Jag märkte hur som helst att han jobbade bättre när jag satt bredvid. Men då handlar det återigen om resurser och pengar, vilket många kommuner inte har råd med. Vi diskuterade också att pojken ordförråd skulle behövs stimuleras, Karolina förslog bland annat att han skulle behöva spela spel som till exempel Med andra ord (ett spel där man ska beskriva ett ord för sin medspelare). Det lät som en jättebra idé tycker jag.
Nu håller vi alltså på att avsluta denna kurs. Idag hade vi kursens sista föreläsning som handlade om läs- och skrivsvårigheter. På onsdag har vi vårt sista seminarium kopplat till föreläsningen och denna vecka ska alla inlämningsuppgifter skickas in. Förhoppningsvis har jag orken att skriva ett sista inlägg här också, dagens föreläsning var ju superintressant men innehållet måste smältas innan det kan behandlas.
Idag har vi peppat varandra på Facebook för att orka kämpa sista veckan i denna kurs. Trots att en kurs är jätteintressant blir det alltid väldigt intensivt när den bara sträcker sig över fem veckor. I slutet av kursen är man nästintill ett vrak. Tanken slog mig idag att om man till exempel jobbar i butik och blir sjuk ringer man in en vikarie som gör ens jobb tills att man blir frisk. Blir man sjuk som student, less på livet, får motgångar, tvingas bearbeta sorg eller något annat som gör att skolan blir en kamp är det ingen annan som gör jobbet åt en. Jobbet kvarstår, byggs på och måste göras ändå för en student. Därför kan skolan kännas lite extra kämpig så här i vabruari månad.
Tur att sista minuten finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar