Under fredagens seminarium pratade min kurskamrat Jennifer om att hon tyckte att Ingvar Lundberg, som skrivit en av böckerna i vår kurslitteratur, verkade väldigt gammeldags. Särskilt när han talade om sin inställning till det jag skrev om i föregående inlägg, att skriva sig till läsning.
Jag förstod inte riktigt vad hon menade, antagligen på grund av att jag inte hunnit mer än halvvägs i Lundbergs bok just då. I helgen tog jag tag i den litteratur jag hade släpandes och läste bland annat klart God skrivutveckling som Lundberg skrivit.
Efter att ha läst klart boken kan jag inte annat än att hålla med Jennifer. I bokens avslutande kapitel som handlar om skrivpedagogik diskuterar Lundberg idén angående att lära sig skriva på datorns tangentbord. Jag får känslan av att Lundberg försöker att vara objektiv och måla upp bilden för oss läsare att det är en framgångsrik metod men att den hittills inte är så beprövad som andra metoder, och det har han ju rätt i. Men hans riktiga åsikter osar ändå fram mellan raderna när han vill "varna för att övertro metoden" och när han skriver att "lärare som håller sig till den beprövade handskrivningen gör förmodligen i alla fall inte fel".
När Jennifer tog upp detta på fredagens seminarium fick hon som svar från vår semiledare att "Lundberg var en mycket gammal man när han gick bort för några år sedan.." Jag tror att Jennifer, och även jag själv, tolkar det som att han trots allt var lite gammeldags av sig. Att datorn kommer att ta större plats i skolan än pennan har nog många svårt att acceptera, även jag som bara är i 20-års åldern. Det känns overkligt på något vis, men om det kan hjälpa fler elever att utveckla sitt skrivande av texter så är jag helt med på noterna.
Nu håller jag på och förbereder mig inför vår föreläsning som börjar kl. 10.00. Inför föreläsningen ska vi läsa en artikel på engelska. Jag har redan läst den en gång men jag har jättesvårt att sätta mig in i den, mest för att den är på engelska och inte helt vanlig engelska, vetenskaplig engelska! Förhoppningsvis kan vår föreläsare Catharina hjälpa mig att få bukt på innehållet. Ibland hjälper det faktiskt att lyssna på föreläsningen först för att sedan kunna ta till sig litteraturen. Det heter ju trots allt FÖRE-läsning..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar