Igår var jag i min tredjeklass på min VFU-skola. Som alltid var jag nervös innan, varför vet jag faktiskt inte, för jag blir alltid så varmt välkomnad och det är som om jag aldrig lämnat klassen. Jag har varit med dem sen de gick vårterminen i ettan vilket känns underligt men häftigt. Efter att ha varit hos min klass en hel skoldag förvandlades jag till en zombie. Blir ALLTID så trött av att vara i skolan, måste vara för att jag inte är van vid tempot. Plötsligt är klockan tjugo i tre, eleverna är på väg hem och man upptäcker att man inte hunnit med att varken äta, kissa eller pausa eftersom dagen går i ett hela tiden. Jag kraschlandade i soffan när jag kom hem.
Fröken tröttmössa
Igår hade jag som uppdrag att observera två elever, samtala med dem om deras skrivande samt utföra två skriftliga uppgifter i klassen och analysera de texter som mina utvalda elever producerade. Min handledare tilldelade mig en pojke och en flicka. Båda skriver och formar sina bokstäver väldigt bra. Pojken skriver otroligt snyggt men också väldigt långsamt. Han har svårt att koncentrera sig och störs lätt av både sig själv och andra.
Den första uppgiften valde jag att kalla Min morgon (till höger på bilden) och den andra 10-minuters skrivande (till vänster på bilden). I den första uppgiften skulle eleverna alltså skriva om sin morgon, gärna så detaljerat som möjligt. I den andra uppgiften skulle eleverna skriva så många ord de kunde på 10 minuter.
Denna bild är kanske lite ljus och otydlig, men det går ändå att se den enorma skillnaden på 10-minuters skrivandet som gick på tid och den andra som inte gick på tid. De här uppgifterna är skrivna av flickan. Hon var faktiskt den enda i hela klassen som under 10-minuters skrivandet började skriva jättestort. Det ska bli så kul att analysera deras texter lite djupare!
Det här är också en ganska otydlig bild, men det går ändå att urskilja att skillnaden på bokstäverna inte alls är lika stor hos pojken som hos flickan. Jag observerade att han var otroligt noga i båda uppgifterna och formar sina bokstäver väl. Han tappar lätt koncentrationen och lägger ifrån sig pennan ofta. Han verkar också greppa pennan fel eller för hårt, för efter endast en mening behöver han skaka på handen på grund av kramp. Pojken har alltså inga större problem att prestera i skolan men det han är presterar går långsamt vilket resulterar i att han inte hinner prestera särskilt mycket.
På 10 minuter skrev flickan 67 ord medan pojken skrev 30, mycket på grund av pojkens problematik att koncentrera sig. När jag samtalade med barnen blev jag förvånad över att höra att båda barnen tyckte det var mycket roligare att skriva för hand. Jag trodde pojken skulle tycka det var roligare att skriva på dator, eftersom det går så långsamt för honom för hand. Men min handledare berättade att han till och med blivit erbjuden en dator att skriva på, men att han inte gör det trots att den finns till hands. Han verkar alltså inte alls störas av att han skrivande går långsamt utan han gläds över att skriva och forma bokstäver så snyggt han kan.
Jag tog väldigt lättvindigt på den så kallade "intervju" vi skulle ha med barnen. När de höll på med andra uppgifter frågade jag bara om först flickan ville följa med och svara på några frågor. Jag ville inte att de skulle känna sig utvalda av mig och handledaren utan låtsades som att de var slumpvis utvalda. De visste inte heller att jag observerade just dem två lite extra under dagen. Jag är nöjd med mitt val för under samtalet pratade eleverna som aldrig förr. Istället för att känna känslan av en intervju och att de står i centrum tror jag att de fick känslan av att det var ett vanligt samtal där jag stod i centrum och var den som behövde hjälp, vilket de gärna gav mig. Man ska alltid lite på magkänslan och om det någon gång visar sig vara fel får man lära sig av sitt misstag och gå vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar