Att skriva sig till läsning

Den här veckan har vi fått lyssna på en föreläsning av Eva Hultin som handlar om att skriva sig till läsning, dvs att använda sig av datorn som verktyg, istället för pennan, när eleverna startar sin läs- och skrivinlärning i skolan. Föreläsningen och artikeln som Eva Hultin skrivit tillsammans med Maria Westman var jätteintressant. Jag vill jättegärna pröva att arbeta på det här viset, mycket eftersom deras undersökning visat så framgångsrika resultat. Istället för att traggla med bokstäver och dess form fick barnen skriva på datorn vilket resulterade i att fokus gick från bokstav till text. Texterna blev helt enkelt längre. När eleverna trycker på en bokstav på tangentbordet hör de bokstavens ljud i sina hörlurar, vilket gör att de inte går miste om ljudningen eller på något vis ljudar fel i ett ord.

 

 

Eva Hultin under föreläsningen

 

Något som ändå fick mig att fundera, något som Hultin varken nämnde under sin föreläsning eller i sin artikel var i hur hög grad man ska slopa pennan. Helt och hållet? Jag fick inte riktigt ihop det eftersom vi förra veckan hade föreläsning med Tarja Alatalo om att det INTE är fel och gammaldags att lära barn skriva läsligt och automatisera bokstavsformen, men hur skulle man kunna gör det med denna metod? Jag tog med mig denna frågeställning till dagens seminarium:

 

Hultin och Westman pratar om att "byta ut penna mot dator" men något som inte riktigt framgår är i hur hög grad. Ska man slopa pennan helt och hållet? Om inte, hur mycket ska man använda pennan och till vad? Tarja Alatalo pratar om hur viktigt det är att lära barnen att automatisera bokstavsformen och att skriva läsligt, hur ska man åstadkomma det med denna metod? Ska man använda sig av datorn tills de kan läsa och sen ta in pennan i bilden? Tänk om eleverna VILL uttrycka sig för hand men inte kan?

 

Det här drog igång en livlig diskussion som vi pratade länge om. Lyckligtvis bor min kurskamrat Erika i Sandviken kommun, samma kommun där detta projekt genomfördes, så hon var mycket väl bekant med det eftersom hon har barn i skolan. Hon berättade att vissa lärare är jättestränga med att inte blanda in penna alls de första skolåren medan andra inte var lika strikta. Vanligast var tydligen att låta pennan bli en del av undervisning i årskurs två och då går automatiserandet väldigt fort. De vet då hur bokstäverna ser ut och låter och finmotoriken har de fått träna ändå genom andra aktiviteter än handstil.

 

Det känns så skrämmande att lägga pennan åt sidan men samtidigt så intressant att pröva på när man får se vilka resultat de uppnått. Jag vill verkligen gräva vidare i det här och jag önskar innerligt att detta blivit mer aktuellt i min kommun när jag är färdig lärare. Tänk att få vara en del av detta. Dagens seminarium kändes verkligen givande och nu efteråt känns det som att jag blivit "vattnad" med massa ny kunskap.  

 

Här är några av de förändringar som sker i undervisningen när man använder sig av datorn som verktyg istället för pennan: